Att längta efter något man inte har ord för

När jag själv var nybliven förälder kände jag en märklig, svårbeskrivlig längtan efter andra kvinnor omkring mig. Jag kände mig ensam på ett sätt jag aldrig upplevt förut. Det var något stort och viktigt som fattades, en längtan som var lika gammal som födandet självt. 

När jag träffar blivande föräldrar för första gången berättar de ibland hur de instinktivt velat ha en doula med sig under graviditeten och genom födseln, fastän de inte riktigt vetat vad en doula är. De beskriver en längtan efter stöd och trygghet som saknas moderna föräldrar. Det är nytt för oss människor att bli föräldrar i små kärnfamiljer utan en by omkring oss, det som varit självklart och livsviktigt under hela vår historia fattas sedan bara några decennier. Klart att vi längtar och saknar! Nyblivna föräldrar går igenom en kroppslig, känslomässig, social och existentiell förändringsresa – och då behöver vi någon att luta oss emot, någon som kommer med mat och någon som visar hur vi tar hand om ett barn och oss själva. Jag tycker om uttrycket “nyfödd förälder”, det beskriver så fint att det inte bara finns ett nyfödd barn som behöver omsorg. Nyfödda föräldrar behöver massor med stöd och kärlek- för att hela familjen ska kunna växa och frodas, inte bara överleva.